Medlemsberättelser – Ung Cancer

stöd oss

Hem / Cancerkunskap / Medlemsberättelser

Medlemsberättelser

Hur kan det vara att leva med eller nära cancer? Vad har våra medlemmar för tankar, känslor och upplevelser? Varje historia är unik. Här har vi samlat några av dem. Du kan läsa fler på vårt Instagramkonto @ungcancer där vi med jämna mellanrum lånar ut kontot till våra medlemmar.

Hanterar sorg olika

Hanterar sorg olika

Är du medlem och vill dela med dig av din historia? Det finns möjlighet att dela sin berättelse både på vår hemsida men även i våra sociala medier. Hör av dig till oss på medlem@ungcancer.se eller direkt till vår kommunikatör Maja på maja@ungcancer.se för att få reda på mer <3

INSTAGRAM @UNGCANCER

“Cancer medför mörka stunder, men stärker sam

“Cancer medför mörka stunder, men stärker samtidigt betydelsen av de ljusa och kärleken till livet. Den mörkblå färgen i mitt armband associerar jag till de mörka jobbiga stunderna, den ljusrosa till de ljusa och till hoppet jag bar med mig när min pappa drabbades av cancer. Den röda är för kärleken till livet och min familj.” / Lina, årets armbandsdesigner.
-
Vi är så glada att så många av er velat ha Linas armband. De tog slut fort men nu har vi äntligen fyllt på lagret igen! Läs hela Linas berättelse och köp hennes armband på ungcancer.se❤️💜
---
syntolkning: bild på Lina med årets armband.

Här slutar Mikaelas takeover❤️ Stort tack fö

Här slutar Mikaelas takeover❤️ Stort tack för att du har delat med dig. Och TACK till alla som läst, kommenterat och skickat massa kärlek. Ni är bäst! Vill ni följa Mikaela och hennes liv hittar ni henne på @elahjartstrom ❤️ #ungcancer #fuckcancer #vifinns
---
Syntolkning: en grön ram och texten "stort tack" i svart.

För att nu knyta ihop säcken lite: För nästan

För att nu knyta ihop säcken lite: För nästan prick två veckor sedan gjorde jag en mastektomi av vänster bröst samt en axillarutrymmning. Operationen gick bra och jag fick komma hem samma dag, vilket var väldigt skönt! Lite problem med serom och smärtor i armen till och från, men sånt säger de blir bättre med tiden.
-
Vad nästa steg nu blir vet jag inte riktigt. Jag ska på återbesök hos onkologen i slutet av februari och på det besöket ska jag få besked om vad analysen av tumören visat och planeringen framöver. Loggar in redan nu på 1177 i hopp om att svaren ska synas där i förväg. Jag vill alltid veta före läkarbesöket så att jag kan förbereda mig med frågor och mentalt. Gör någon av er likadant? Det jag vet är i alla fall att det blir strålning i x antal veckor, eventuellt cytostatika i tablettform och fortsatta täta kontroller av lever och lungor. Metastasen i levern och de misstänkta i högerlunga har inte synts till på röntgen sedan september 2020, fick bekräftat nu i januari att det fortfarande inte finns spår av dem. Hoppas det fortsätter så för all framtid!
-
Spridd bröstcancer är ingen bra prognos men jag tar med mig det positiva som finns och lämnar det negativa. Mirakel händer och det ska hända mig. Jag ska finnas kvar för min son, han ska få uppleva mig som frisk och jag ska få följa med i hans liv och uppleva massor av saker tillsammans med honom och alla min nära. Min tid är inte nu!❤️
-
Stor kram till alla er som följt min takeover den här veckan, drabbad eller ej. Lova mig att ta vara på varje dag och låt ingen någonsin tala om för dig att du inte duger som du är. Oavsett om vi har synliga eller osynliga ärr, talar det endast om vilka krigare vi alla är, inget annat. Vill ni fortsätta följa min resa kan ni göra det på @elahjartstrom här på instagram❤️

Syntolkning: Bild på när Mikaela pussar på Elliot.

5/1 i år fick jag min sista dos av cyto, efter 4

5/1 i år fick jag min sista dos av cyto, efter 4 dostäta EC90 och 12 paklitaxel var resan med cellgifter äntligen klar. Totalt 16 behandlingar blev det. Det har ändrat min kropp totalt, tappat håret, alla ögonfransar och ögonbryn, gått upp i vikt, sväller om vart annat och ont i leder. Får sprutor än som ska försöka skydda mina äggstockar för att jag förhoppningsvis ska kunna få barn igen om vi vill. Att vara i klimakteriet och kunna prata om de problemen med sin svärmor hade jag aldrig kunnat drömma om vid 26 års ålder.
-
Vägen från den 28/7- 20 har varit lång men jag står ännu upp och nu börjar jag få tillbaka lite styrka igen även om tröttheten många gånger tar över totalt. Håret är på väg tillbaka på alla ställen men det tar tid, men någonstans börjar jag se mig igen, jag börjar känna igen den Mikaela som kollade tillbaka på mig när jag kollade mig i spegeln innan allt detta.
-
Att tappa håret var tufft liksom många andra saker med den här resan och kampen. Men som cancerdrabbad har vi inget val vare sig det är tuffa saker eller inte. Vi tvingas gå igenom så många saker som vi många gånger bara vill skrika STOPP åt. Att vi inte vill vara med längre, att man bara är i en mardröm som vi snart ska vakna ur. Men vi vaknar inte för det är ingen mardröm, det är vårt liv för stunden.
-
Med tiden har jag lärt mig hantera allt, försöker varje dag använda mina positiva glasögon istället för de negativa. För positiva saker finns det varje dag, även om det bara är att du fått kissa när du varit riktigt kissnödig eller att du faktiskt tagit dig upp ut sängen idag. Ett steg fram och så ska det fortsätta även om man vissa dagar bryter ihop så är det okej. Det är okej att känna alla känslor och mer där till. Det finns inget som är rätt eller fel. Så länge vi inte fastnar i någon form av mörkt hål utan att våga be om hjälp att ta oss därifrån. Vad har hänt dig idag som har varit positivt?❤️

Syntolkning: bild på när Mikaela sitter uppkopplad på sjukhuset och visar fuck cancer