Testsida lösenord - Ung Cancer

stöd oss

Hem / Testsida lösenord

Skyddad: Testsida lösenord

INSTAGRAM @UNGCANCER

”Jag sökte mig till vårdcentralen med symptom.

”Jag sökte mig till vårdcentralen med symptom. Då helt ovetandes om vad. Dagen därpå fick jag ett samtal att jag skulle ta mig till akutmottagningen för mina värden var dåliga. Jag och min sambo satte oss på första spårvagn till Sahlgrenska.

På sjukhuset förblev jag i tio dagar där jag blev väl omhändertagen och undersökt. Efter några dagar hemma i lägenheten besökte jag åter sjukhuset. Det hade nu gått 14 dagar sedan jag sökte akuten och läkarna förklarade att jag hade någon form av B-cellslymfom. Detta var en fredag, och på måndagen började jag med min första behandlingskur.

I rutan som läkaren ritade upp för mig med behandlingsregimer som skulle kunna passa mig förklarade han att jag skulle få den grövsta. Det skulle vara tufft mot tufft. Så när det redan efter två behandlingskurer, började diskuteras om jag skulle byta behandlingsplan, blev jag väldigt förtvivlad. Det hade tagit hårt, jag hade redan tydliga biverkningar. På ett sätt ville jag inte att de skulle gå ner i styrka för jag ville bara bli av med skiten, å andra sidan ville jag heller inte bli för medtagen. Det beslutades till slut att jag skulle fortsätta med samma behandling, vilket gav mig en viss lättnad. Jag tycker det är bra att man ser över olika planer och möjligheter, men så som jag hade fått beskrivit det för mig att sjukdomsstatusen var, så ville jag bara ha det starkaste.

Min resa från behandlingarna fram till nu har präglats av alla möjliga känslor. Jag har känt mig oerhört älskad av familj och vänner, samtidigt som jag känt mig ensam i att mycket begränsat kunnat träffa och umgås med dem, med tanke på mitt ofta obefintliga immunförsvar. Jag har emellanåt känt mig lite utanför, som den enda kvar med covid-restriktioner. Det har varit en känsla som suttit kvar även efter – trots att jag gjorde min sista cytostatika i somras, var det först i januari 2024 som mina vita blodkroppar hade börjat återhämta sig.”

Victor har designat årets drabbadarmband. Ung Cancers armband representerar unga vuxnas röst och alla de känslor ett cancerbesked för med sig.

Du hittar länk till shopen i vår bio💚💜

Idag släpps årets drabbadarmband från Ung Cance

Idag släpps årets drabbadarmband från Ung Cancer!

Victor Anderssons armband, inspirerat av rhododendrondalen i Göteborgs botaniska trädgård, har röstats fram till 2024 års armband av Ung Cancers egna medlemmar.

Våra armband representerar de unga vuxnas röst och alla de känslor ett cancerbesked för med sig.

Du hittar länk till shopen i vår bio ❤️

#ungcancer #fuckcancer #vifinns

"I januari opererades jag för sista gången, och

"I januari opererades jag för sista gången, och efter den operationen fick vi slutligen veta att min prognos av allt att döma är god. Idag anses jag (förutom den upp till 10 år långa antihormonella medicineringen) snart färdigbehandlad. Jag har sju strålbehandlingar kvar och sen ska livet återgå till det normala.

Jag har haft ynnesten att må relativt bra fysiskt nästan hela behandlingsperioden. Det svåraste har varit alla perioder av väntan. Att inte veta vad prognosen är, att vänta på provsvar, röntgensvar, punktioner, vävnadsprover, labbanalyser, teamkonferenser.

Det har också varit en utmaning att hantera det osannolika i hela situationen. Det osannolika i att jag fick bröstcancer så ung och det osannolika i att den upptäcktes av en slump har gjort det svårt att söka trygghet i statistik över huvud taget. Jag vet fortfarande inte när det för första gången kommer gå en hel timme utan att jag tänker på cancer, och återfallsrädslan kommer jag nog ha i bakfickan under en mycket lång tid.

Det som blivit tydligt under den här resan är också vilken betydelse det har att ha stöd omkring sig. Att få hjälp från vänner att hitta distraktion i väntan på analyssvar, att i facebookgrupper få tips och råd från andra unga bröstcancerdrabbade, att få middagen lagad av nära och kära en vardagkväll, att ha oändligt med stöd från en partner på varje läkarbesök, att ha morföräldrar som kunnat åka på utflykter och hitta på hyss med vår tvååring när jag legat nyopererad.

Att känna sig hållen på det viset har varit ovärderligt, och om det är något jag önskar så är det just att ingen ska behöva vara ensam i sin cancer.” /Sofia, del 2 av 2.

”I oktober 2023 hittade jag en knöl i vänster

”I oktober 2023 hittade jag en knöl i vänster bröst. Min husläkare tyckte inte att knölen kändes farlig. Att det skulle vara cancer var osannolikt, ingen i min släkt har varit drabbad och jag hade inga andra riskfaktorer. Men jag var orolig ändå och fick en remiss för mammografiundersökning.

På mammografin visade sig knölen mycket riktigt vara godartad, men i det knölfria högerbröstet syntes något otäckt på mammografin. Jag fick direkt i mammografirummet mer eller mindre besked om att det rörde sig om något elakartat, och tidiga november diagnostiserades jag med invasiv bröstcancer.

Att få bröstcancerdiagnos som 28-åring trodde jag verkligen inte skulle hända mig. Medelåldern är 64, mindre än 5% av de som diagnosticeras är under 40. I hälsoformulären vid nybesöket på bröstcentrum kryssade jag i att jag inte kommit i klimakteriet än och att jag inte äter blodförtunnande och att jag ännu inte gått på någon mammografiscreening. Jag kände mig felplacerad.

Samma vecka som jag fick min cancerdiagnos så fick min fru besked om att hon har MS. Från att ha varit som vilken annan ung familj som helst, var vi nu sjukskrivna och åkte i skytteltrafik mellan hemmet och Karolinska Sjukhuset nästan dagligen. Jag har varit så förtvivlad och frustrerad över att livet så obönhörligt sattes på paus. Jag skulle ju ta examen! Jag skulle ju äntligen få börja jobba på heltid! Vi skulle ju skaffa större lägenhet med eget rum åt vår son!” /Sofia, del 1 av 2.