”Fuck Cancer och heja livet”

30 januari 2018

Mitt i karriären som frilansande musikalartist drabbades Sara Lehmann av lymfom. I podcasten Heja livet berättar hon om resan in i sorg och ångest. Men också om svårigheter med Försäkringskassan, känslor av ensamhet och livet efter behandlingen.

Sara Lehmann. Foto: Kitty Lingmerth

”Det värsta fysiska var definitivt över men det psykiska hade knappt börjat. Jag välkomnades in i cancerns värld som en vuxen men skickades ut några månader senare som ett barn i ett nytt liv. Jag ville knappt lämna sjukhusparkeringen min sista behandlingsdag. Vem tar hand om mig nu? Hur lever jag med detta? Hur förhåller jag mig till det faktum att jag känner mig som en helt ny person? Den jag var innan finns inte längre. Samtidigt som jag var så otroligt glad för att allt hade gått bra var jag så vilsen och ledsen. Det kändes som att ingen annan förstod.

Om ni sett serien Stranger Things så kändes det som att jag var i det äckliga parallella universum som är omöjligt att hitta ut ifrån. Min stressnivå var mycket lägre, jag hade svårt att komma ihåg och jag kände inte samma för saker som jag gjort tidigare.

Kontakten med mina känslor var på ett helt annat plan. Jag grät för ingenting och jag sörjde allt i efterhand, varje dag. Vissa dagar rann bara tårarna men jag kunde inte förklara varför. Det var som att jag först nu fattade vad som egentligen hade hänt. Som en enda lång cancerbaksmälla som är så osynlig för ens omgivning.  I andras ögon var jag ju frisk, ute på andra sidan. Allt var över. Men det tog lång tid innan jag själv kunde känna så, jag jobbar faktiskt fortfarande med det”

Det här är ett utdrag ur avsnittet. Hela podcasten kan du höra på Heja Livets hemsida. Där finns också en intervju med Sara om hennes upplevelser.

/ Henrik Kjellberg, redaktör Ung Cancer

Kommentera