stöd oss

Skrivet: 26 november, 2020

Oscar om sitt livs tuffaste besked

”Tre dagar efter min 27-åriga födelsedag, den 23:e april 2018, fick jag mitt livs tuffaste besked. Jag fick veta att jag diagnostiserats med tjocktarmscancer och metastaser som spridit sig till levern…”  Oscar Jakobsson 12 juli 2018 Facebook.

Så började Oscar Jakobsson sitt Facebookinlägg för två år sedan, bara några månader efter att han fått sitt cancerbesked. Han hade hunnit jobba som kommunikatör i ett år och köpt lägenhet. Allt kändes som bäst. Samtidigt började han känna magsmärtor som han först trodde var magkatarr, men som visade sig vara tjocktarmscancer.

”Läkarna var helt förtvivlade när jag kom in, de kunde inte förstå att jag inte kommit in tidigare. Jag trodde aldrig att det skulle vara så här illa. En tarmficka hade spruckit. Det var så infekterat att jag fick ligga kvar på sjukhuset, och när de röntgade upptäcktes cancern. Tjocktarmscancer som spridit sig och satt metastaser på levern.”

Hela världen rasade samman

Att gå från att känna sig frisk och stark till att få ett sådant besked var som att världen rasade samman. Han opererades direkt för att sätta in en stomipåse då tarmen var för infekterad. Men metastaserna som hade tagit över levern försvårade situationen. Oscar fick börja med cellgifter under sommaren innan man kunde operera igen. Till en början levde Oscar som i förnekelse.

Under sommaren 2018 när det var som varmast och alla runt om en var glada kändes det riktigt tufft. Hade biljetter till fotbolls-VM i Ryssland och var extra bitter för att jag inte kunde åka. Jag kunde inte förstå att jag var sjuk. Jag skulle ju på fotbolls-VM och spontana känslan var att jag skulle åka ändå”

Varje behandling var som en boxningsmatch

Men Oscar insåg ganska snabbt allvaret. Cellgifterna han gick på då var extremt tunga och tog väldigt hårt på kroppen. Han behövde ändra inställning för att orka och bestämde sig för att försöka se varje behandling och operation som en boxningsmatch. Oscar började se behandlingarna som etapper och delmål att kunna fira när man klarat sig igenom ett innan det var dags för nästa match. Efter flera stora operationer och tunga behandlingar blev Oscar äntligen cancerfri och började komma tillbaka. Han hann gå tillbaka till heltid på jobbet när bakslaget kom, på halvårskontrollen hittade man restmetastaser på levern.

”Det var precis samband med covid-19. Jag var orolig att jag inte skulle få operera mig, att inte riskera att få någon infektion eller vara sjuk innan. När jag väl opererades blev jag tvungen att ligga isolerad, utan några besök. Det var bara en vecka men jag fick inte träffa någon annan än sköterskor. Det som var skönt för min del när jag kom hem var att jag kunde arbeta på distans eftersom de flesta jobbade hemifrån på grund av pandemin. Då var det ingen som kunde se när jag var lite trött en dag. Alla visste ju såklart min situation också, har haft väldigt bra kollegor i det här”

På ett och ett halvt år från att Oscar fick sitt cancerbesked gick han igenom 24 omgångar cellgifter och fem operationer. Trots att han är tillbaka på heltid på jobbet igen och att det fungerar bra är cancerbaksmällan med honom.

Cancerbaksmällan har satt sina spår

”Hjärntröttheten, när man kan vara pigg i ena stunden och efter ett möte känna sig helt tömd, när det känns som att hjärnan inte vill jobba med. Det är tufft, det kommer såklart bli bättre successivt med åren men det är jobbigt med alla biverkningar och att hjärnan inte orkar. Det är jobbigt att se frisk ut samtidigt som man mår väldigt dåligt. Jag har alltid varit en social person men kan inte längre riktigt vara med på allt som jag brukar, måste tacka nej. Sedan jag blev behandlingsfri har jag ju velat komma tillbaka så fort. Mina delmål funkade när jag var sjuk men nu vill jag att allt ska gå tillbaka som det var innan. Det har varit jobbigt att inte landa i hur det känns nu, att inte orka göra saker. Vad är det för fel på mig, hur kan jag inte orka. Jag har för höga krav på mig själv, måste lära mig att skynda långsamt. Att vara snällare mot mig själv, med tanke på hur dåligt jag mådde under behandlingen, att man låter det ta tid och att man inte kan vara med på sociala grejer hur som helst.”

Träningen har varit räddningen

Botemedlet för Oscar, både under tiden han behandlades och i efterhand, har varit att träna. Att röra på sig någonting varje dag, att promenera, styrketräna spela badminton, bara röra på sig. Han känner sig alltid piggare när han har tränat och hjärnan får vila en stund. När han var sjuk så var fokus och målet att bli frisk, men nu ska man komma tillbaka till allting. Då är det träningen som varit räddningen.

”Träningen har varit det som räddat mig. Jag är uppvuxen med träning och lagidrott men tänker även för de som inte är supertaggade på träning kan det ibland räcka med en promenad för att få mer energi, endorfiner i sig, att kunna rensa skallen”

Vikten av att prata om cancern

Något som också har varit väldigt viktigt är att våga prata om det. Att våga berätta för andra så de vet om det. Numera går Oscar dessutom och pratar med en psykolog för att få hjälp av någon som inte vet allt om honom sen innan.

”För mig har det varit bra att prata med någon som kan ge mig verktyg i hur jag ska hantera det här. Just nu mår jag bra och jag grubblar inte så mycket. Jag är inte så orolig för återfall, förutom i samband med årliga kontroller och det är därför jag måste gå till en psykolog för just de tillfällena. Nu ser jag ju kontrollerna som något jag inte vill göra. Jag blir så påmind om att allt är bra nu och att jag inte vill bli sjuk igen. Jag vet att jag måste men mitt huvud vill bara låta mig vara, låt mig vara frisk.”

Hans mamma som ledstjärna

Någon som Oscar alltid bär med sig och som har varit hans inspirationskälla under tiden han varit sjuk är hans mamma. När han var tio år drabbades hans mamma av en hjärntumör som visade sig vara inoperabel. Läkarna gav henne ett år men när de testade cellgifter visade det sig att tumören krympte och de kunde hålla tumören i schack. Trots den första prognosen levde Oscars mamma i ytterligare sju år. Trots sjukdomen var hon alltid väldigt positiv, hon fortsatte träna och var aktiv så länge hon kunde.

”Trots att hon var sjuk visade hon aldrig att det var något problem, jag tänkte liksom knappt att hon var sjuk. Jag minns att hon var sjuk i slutet såklart, då var hon väldigt dålig. Men när jag tänker på henne ser jag inte min sjuka mamma, jag ser henne som mamma. Alltid positiv och spred glädje till sina vänner och oss barn. Hon har inspirerat mig så mycket i hur jag ska leva mitt liv och hur det varit nu när jag varit sjuk. Att hon var så stark även när det var så jävligt.”

Hans stöttning under tiden som sjuk

Under tiden han har varit sjuk var Oscars nära och kära ett stort stöd. Hans pappa fanns med hela tiden och stöttade honom på sjukhuset och i dialoger med läkare. När Oscar hade hundra tankar i huvudet var hans pappa där vid hans sida och kunde tänka klart. Även hans sambo var ett otroligt stöd. Hon fanns där och såg till att tiden emellan behandlingar och operationer kunde bli så fina som möjligt genom resor och mindre äventyr.

Ett stöd som Oscar inte hade räknat med var valpen han blev hundvakt till. Från att hon var valp var hon hos honom regelbundet och han tog hand om henne. Att ha en fyrbenta kompis som sällskap var ett stort stöd som Oscar inte riktigt sett förrän nu hur mycket det faktiskt gav.

”Det känns viktigt för mig att lyfta min historia för att visa att även vi unga drabbas, att visa att andra inte är ensamma i de här. Att också visa vikten av träning och att röra på sig, att det kan hjälpa väldigt mycket med motion och träning.. Att inte vara rädd att ta hjälp, att se till att prata med sina nära och kära. Min resa har gett mig nya perspektiv på livet. Jag tar inget för givet längre och uppskattar små saker i livet som jag inte gjorde förr. Nu när jag är behandlingsfri ser jag framemot ett långt och friskt liv tillsammans med min sambo, familj och vänner.”


Liknande inlägg

Hur har du påverkats av Covid-19? Var med i Ung Cancers undersökning

Att vara ung vuxen cancerdrabbad eller närstående under en pågående pandemi kan vara otroligt tungt. Att själv vara i riskgrupp...

Läs mer
Ung vuxen

”Kära Ung Cancer, nu lämnar jag spelplanen och klättrar upp på läktaren. Det är mig ni kommer höra hurra och sjunga”

Jag blev medlem i Ung Cancer när andra beskedet kom. Först mamma, sen Sara – min kusin och bästa vän....

Läs mer
Ung vuxen

Vill du bidra till forskning och utveckling för bättre stöd till unga cancerdrabbade?

Nu kan du vara med och bidra till forskning och utveckling för bättre stöd till unga cancerdrabbade, genom att vara...

Läs mer
Cancerkunskap

DITT BIDRAG GÖR SKILLNAD

Det finns många sätt att bidra och göra skillnad. Ge en gåva, starta en insamling eller bli volontär.

Jag vill veta mer