stöd oss

Skrivet: 23 oktober, 2017

Min cancerbaksmälla: Daniel Penot

Daniel Penot avbröt sin sjukskrivning för att slippa gå hemma med cancerbaksmällan.

”I april förra året fick jag reda på att jag hade leukemi. Inom loppet av två veckor vändes min vardag helt upp och ner. Istället för att se fram emot studenten, balen, studentkampen, studentresa och så vidare fick jag ställa in siktet på att överleva.

Jag behandlades med cellgifter från april till september och avslutade allt med en allogen stamcellstransplantation. Det var det enda sättet för mig att bli frisk och som tur var funkade allt!
Efter september månad fick jag komma hem. Jag hade mycket biverkningar några månader efter och fick inte vara ute bland folk. Under hela denna tiden hade jag bara ett mål: att bli frisk. Med det målet framför mig gick det ändå ganska så bra att ta sig igenom den tuffa perioden! Jag avslutade sedan min sjukskrivning två månader tidigare än vad det var sagt, för att jag ville börja jobba igen.

Jag var tvungen att försöka tänka på något annat än allt som jag hade gått igenom eller missat på grund av min sjukdom. Dagarna när jag var sjukskriven bestod enbart av ångest och rädsla för att bli sjuk igen. Under tiden jag behandlades fick jag den bästa tänkbara vården och jag är så otroligt tacksam gentemot alla sjuksköterskor och läkare! Men det jobbigaste för mig va nog känslan av att någon hade tagit hand om mig dagligen i över ett halvår och sen försvann bara allt det! Den känslan var helt sjukt konstig och skrämmande.

Rädslan för att få cancer igen bara för att man känner sig trött eller är förkyld går inte att beskriva med ord, och det är därför det är så svårt för folk att förstå hur man egentligen mår. Det konstiga är att när man väl ligger inne på sjukhuset och får behandling reflekterar man inte ens över det, för det enda man ser framför sig är att bli frisk. Det är först nu nästan ett år efter som man förstår vad för hemska saker man har gått igenom, och oftast kommer dessa tankar när man ska sova på kvällarna… Sömnlösa nätter hör numera till vardagen.

#cancerbaksmällan är minst lika hemsk som cellgifter!”

Vill du få stöd?

Vi finns till för unga vuxna som själva drabbats eller lever nära någon som drabbats av cancer.

Läs mer här om hur du kan få stöd!

Liknande inlägg

”Att bli överförd till vuxensjukvården har varit jättejobbigt”

Ung Cancers medlem, Lisa Rönning som är 28 år blev sjuk i leukemi två gånger som barn. Idag bor hon...

Läs mer
Påverkansarbete

Att mista båda sina föräldrar

Vetskapen om att ens föräldrar en dag inte kommer finnas kvar har alltid varit ett faktum. Men att vid ung...

Läs mer
Cancerkunskap

”En av mina sista kurer skrek jag rakt ut att jag inte orkar mer, jag ville avsluta behandlingen.”

För lite mer än ett år sedan fick Tuva Onsten beskedet cancer. Vad hon trodde var covid-19 med symtom som...

Läs mer
Cancerkunskap

Din gåva gör skillnad

Tack vare din gåva kan vi fortsätta minska ensamhet och ge personligt, ekonomiskt och rehabiliterande stöd

Ge en gåva