Ge en minnesgåva till Ung Cancer - Ung Cancer

INSTAGRAM @UNGCANCER

2007 drabbades 21-åriga Julia Mjörnstedt av tjoc

2007 drabbades 21-åriga Julia Mjörnstedt av tjocktarmscancer, och kände sig som den enda cancersjuka tjugoett-åringen i världen. Hennes bästa vän Hanna Wekell stod vid hennes sida men kände sig även hon ensam i sin oro och visste inte var hon skulle vända sig.

De hade inte hört talas om andra unga vuxna som hade fått ett cancerbesked, de träffade inga andra unga vuxna cancerpatienter på sjukhuset och hittade heller inget forum när de googlade på nätet. Men de visste att de omöjligt kunde vara ensamma. Därför startade de en ideell organisation för att skapa möjligheter för andra unga vuxna cancerdrabbade och närstående att hitta varandra för att finna stöd och utbyta erfarenheter. Namnet på organisationen valde de genom att kolla på vad unga vuxna cancerberörda sökte sig till på Google. Enkelt och självklart – ung cancer.

Ung Cancer startades i december 2010 och Julia och Hanna fick snabbt kontakt med andra unga vuxna cancerdrabbade och närstående. Ju fler personer som anslöt sig till Ung Cancer, desto större blev insikten att unga vuxna var en bortglömd grupp i samhället och sjukvården. En grupp som befinner sig i ett mellanläge. För gamla för att vara barn. För unga för att vara helt och hållet vuxna.

I dag är Ung Cancer en etablerad organisation med över 4000 medlemmar och en verksamhet som arbetar för att synliggöra och uppmärksamma unga vuxna cancerberördas behov. Mycket har hänt sedan 2010. Och mycket kommer att hända framöver.

I år fyller Ung Cancer 15 år och vi firar med en ny look!
#fuckcancer

Del 5/5 Den 25:e januari 2021 ringer min läkare o

Del 5/5
Den 25:e januari 2021 ringer min läkare och berättar att han har fått provsvar från min röntgen. Där ser dom att alla mina tumörer är borta och jag är FRISK. Jag känner att alla världens färger kommer tillbaka och jag blir så himla lycklig. Att jag under intensiv behandling har kämpat bort min cancer var för mig helt ofattbart. Jag kommer dock få gå på efterkontroller regelbundet i 4 års tid men om allt fortsätter att se bra ut så kommer jag vara helt friskförklarad 2024.

Jag frågar då angående hur det ser ut om det är okej för mig och Dennis att försöka skaffa barn. Då barnlängtan har varit våran dröm och min största önskan att förverkliga efter att jag blivit frisk. Han berättar då riskerna och att återfallsrisken är störst första åren men om jag vill så får jag försöka men att jag ska ha det i åtanke.

Ca 2,5 vecka efter så får jag veta att jag är gravid. Lyckan efter ett jobbigt år är ofattbar och jag ska äntligen få bli mamma. Tyvärr så behövde vi avliva vår hund strax efter vi fick veta att vi väntade barn då han varit sjuk. Han var min bästa vän och kom in i mitt liv när jag behövde det som allra mest.

Idag är jag helt frisk och är mamma till mina två underbara döttrar som är 4 och 1 år gamla. Jag är så tacksam över att Dennis har funnits där för mig hela vägen och burit mig när jag har behövt det. Jag är evigt tacksam för min familj som har varit där för mig 24/7 samt mina fantastiska vänner. Även om tiden med cancer har inneburit många olika känslor så är jag tacksam för att jag fick kontakt med Ung Cancer som har hjälpt mig att inte känna mig ensam i att vara sjuk. För det är lätt hänt att man känner det och kom ihåg, vi är starkare tillsammans! Så det här var min resa
/Thilda

Del 4/5 Tillslut kom röntgensvaret – och jag ha

Del 4/5
Tillslut kom röntgensvaret – och jag hade svarat bra på behandlingen.
De kunde ta bort en påse av cytostatika och jag skulle fortsätta med att få behandling varannan vecka fram till början av december. Under den här tiden rullade allt på, vissa dagar var bättre än andra och jag hade också tänkt att ta ut en peruk för håret hade blivit så pass tunt nu. Men eftersom en av mina bästa vänner är frisör så tipsade hon om hairtalk, så vi bestämde att jag skulle testa det istället. Vi satte in lite extra hår, och jag kände mig direkt både piggare och finare.

Dagen kom – jag fick min sista dos cellgifter. Hela januari 2021 blev fullspäckad av att först göra en ny röntgen för att se att cancern är borta, ta ut cvk och läkarsamtal om hur framtiden kommer se ut. Under min cancerresa har det inte varit en dans på rosor alla gånger. Vissa dagar har varit jobbigare än andra. Vissa dagar har jag brutit ihop och somnat gråtandes i Dennis famn. Andra dagar har jag inte alls känt mig sjuk. Något jag känt tidigt är, att jag aldrig har känt mig sjuk av själva sjukdomen. En gammal kollega sa till mig, ”man blir sjuk av behandlingen”. Vilket är sant för det är den som har gjort att jag inte orkat. Värken i kroppen av alla mediciner jag har proppat i mig, håret som har blivit tunnare och tunnare efter varje cellgiftsbehandling, ögonfransar som har försvunnit, svullen i ansiktet, gått upp i vikt, torr hud, illamående, muntorrhet, en trötthet som heter duga, sexlusten som har kommit och gått, hormonsprutorna jag tog för att kunna frysa ägg, har haft en CVK som har stort sätt krånglat hela tiden, röntgenundersökningar, blodprover och sist men inte minst fått cellgiftsbehandling varannan vecka i ett halvår och så mycket annat.

Sen har jag haft dagar då jag har känt att livet är på väg åt rätt håll och försöker se allt positivt. Jag har orkat träffa vänner och hittat på saker, har skrattat så jag har kissat på mig och unnat mig saker. /Thilda

Del 3/5 Samma vecka blev det PET-röntgen, fler bl

Del 3/5
Samma vecka blev det PET-röntgen, fler blodprover, massor av information, remiss för att operera in en CVK och konsult till RMC (fertilitetskliniken). Detta eftersom behandlingen kunde utgöra en risk att vi kanske inte skulle kunna få barn i framtiden. I och med ovanstående blev jag sjukskriven på 100%.

Alla mina vänner, kollegor och familj överöste mig med kärlek. Fick blombud av mina kollegor och mina gamla arbetskamrater och inte nog med det, de skänkte också pengar till blodcancerfonden. Jag blev helt varm i hjärtat av allt de gjorde för mig.

Jag och Dennis fick en tid på RMC för att planera ägguttag. Under stimuleringen mådde jag väldigt dåligt – var svullen, kräktes och hade ont i magen. Men de fick ut 57 ägg, varav 46 kunde frysas. Efter det mådde jag mycket bättre.

Efter PET-röntgen fick jag veta att jag hade flera tumörer i kroppen, och den slutliga behandlingen blev cytostatika varannan vecka. Inför varje kur togs blodprover för att följa hur kroppen reagerade. Jag fick också en CVK, som ofta strulade, vilket ledde till många besök på röntgen för att kontrollera att den låg rätt. Det svåraste var ändå tanken på att tappa håret – för då skulle jag börja se mer sjuk ut än jag kände mig.

Så sommaren 2020 tillbringades varannan vecka på hematologen för att få behandling. Håret blev tunnare, kortisonet gjorde mig svullen, muskel och ledvärk samt trötthet. Mellan behandlingarna försökte jag leva på som vanligt, umgås med vänner och familj. Ibland mådde jag bra men verkligheten kom ikapp och jag blev ledsen och mådde dåligt, både psykiskt och fysiskt.

I mitten av augusti skulle jag göra en ny PET-röntgen för att se hur jag hade svarat på behandlingen och därefter ha uppehåll på 6 veckor. Under de här veckorna var ovissheten jobbigast. Om jag svarade bra på cytostatikan kunde de slippa ge mig strålbehandling – och kanske även ta bort en av de tre påsar jag då fick vid varje behandling. Under sommaren hade vi även blivit fodervärdar till en försvarsmaktshund. Han kom precis i rätt tid och gav mig något roligare att fokusera på och något annat att tänka på. /Thilda