Linnea Boqvist Olsson
Att vara anhörig till någon med cancer – en bortglömd verklighet. Linnéa Boqvist Olsson är en av Ung Cancers föreläsare och delar med sig av sina erfarenheter av att vara anhörig.
”Jag vill ta bort tabun kring att prata om cancer. Vi måste våga fråga, lyssna och finnas där – även när vi inte har alla svar.”
När någon får cancer drabbas inte bara den sjuka – även familj, vänner och närstående påverkas. Ändå pratar vi sällan om hur det är att stå bredvid. Hur hanterar man oron, maktlösheten och rädslan? Och hur kan vi bli bättre på att bryta tystnaden kring det svåra?
Jag heter Linnéa Boqvist Olsson, är 28 år och bor i Göteborg. Under min uppväxt har jag besökt min mormor, mamma och pappa på sjukhus – alla med en gemensam nämnare. Cancer.
Att vara anhörig till någon med cancer innebär en ständig balansgång. Man vill vara ett stöd, men samtidigt orkar man inte alltid själv. Man vill prata, men är rädd för att säga fel. I min föreläsning pratar jag om hur det är att stå bredvid och varför vi måste bli bättre på att prata om cancer – även när det känns svårt.
