AKTUELLT
Aktuell kategori
Andra kategorier
Skrivet: 28 november, 2024
Emil drabbades av testikelcancer – ”Från 0 till 100”
Emil, 27 år, har under det senaste halvåret blivit behandlad för aggressiv testikelcancer. En resa som varit både tung och kommit med många komplikationer. Nu vill han dela sin historia – för att hjälpa andra i liknande situation.
Från 0 till 100
Min resa påbörjades i maj 2023 med ett besök på Capio vårdcentral i Hovås efter att ha upplevt sporadiska svullnader av höger bitestikel och knölar runt testikeln. Efter en snabb, obekväm kontroll konstaterade läkaren att det inte var något att oroa sig för. Inga specifika analyser, blodprover eller remiss till ultraljud gjordes. Jag litade blint på läkarens beslut och försökte då gå efter de tips som jag fått för att “förbättra” situationen.
Efter nästan ett år senare med försök att “bita ihop”, hade mina symptom blivit försämrade och storleken på testikeln hade nu blivit lika stor som en golfboll. Vid det här laget hade smärtan utvecklats mer och strålade genom ljumsken. Till sist fick jag remiss till Sahlgrenska i Göteborg för vidare analys. Efter provsvar från ultraljud, påvisades det cancer i den högra testikeln och några dagar senare blev jag opererad, där testikeln avlägsnades samt en del av sädesledaren för att minimera risken för eventuell spridning. Operationen gick som planerat.
Ungefär en vecka efter operationen ringde en sjuksköterska från avdelningen och begärde att jag skulle komma in så snart som möjligt. Mina tankar började rusa och med känslan av hopplöshet satte jag mig i bilen för att möta läkarna. Röntgensvaren från skiktröntgen påvisade en aggressiv spridning av metastaser i lungor, lymfkörtlar, lever och även en propp/tromb i hålvenen. Jag blev då inlagd på Sahlgrenska och fick en P-kateter inopererad. Den initiala planen inkluderade fyra sekvenser av cellgiftsbehandling och sedan en operation för avlägsnande av skadade lymfkörtlar tillsammans med flertalet specialister.
Cellgiftsbehandling sekvens 1
Den första cellgiftsbehandlingen påbörjades några dagar efter inskrivningen och behandlingen omfattade tre olika typer av cytostatika. Varje tillfälle beräknades till 5 timmar och upprepades under 5 dagar. Sista dagen fick jag även en immunförsvarsboost, som skulle hjälpa mig med att öka de vita blodkropparna då cellgifterna skulle komma till att slå ut immunförsvaret.
Under min första behandlingsvecka kände jag inte av några större negativa effekter förrän någon dag innan sista behandlingsdagen. Vissa dagar hade jag inte energi till att duscha av mig själv, utan behövde ligga på badrumsgolvet för att samla energi för att resa mig. Men det var vissa dagar jag mådde bra och kunde gå kortare sträckor.
Komplikationer och sängliggandes
Cirka en vecka efter första cellgiftsbehandlingen blev jag inlagd på Sahlgrenska igen på grund av feber från behandlingen. Under min första kväll hade jag lagt märke till att kompressen över mitt operationssår hade blivit mättat. Två dagar senare, när läkarna återkom efter helgen för rengöring och kontroll, var snittet helt öppet och hade blivit ett öppet sår.
Cellgiftsbehandling sekvens 2
Efter att ha varit inlagd en vecka för behandling av feber och komplikationerna med operationssåret var det dags för behandlingssekvens 2 – en av de mer pressande behandlingsveckorna för min del. Anledningen var att efter veckans slut, hade en ny röntgen planerats in för att se hur situationen hade förändrats. Vilket förhoppningsvis skulle lätta ovissheten och oron som gick med en som en klump i bröstet. Med tankarna på resultatet från skiktröntgen kände jag mig bättre förberedd på de biverkningar jag upplevt efter första behandlingen.
Skiktröntgen 2
Antalet metastaser i lungorna hade minskat i både antal och storlek, Detta innebar att behandlingsplanen var oförändrad tills vidare och stamcellskördningen kunde planeras in och prepareras som tänkt. Anledningen till att man ville göra en stamcellsskördning var utifall att man skulle behöva använda sig av en betydligt tyngre behandling som in princip skulle slå ut hela immunförsvaret.
Stamcellskördning
Vid förberedelsen av skördningen fick jag utskrivet 2st immunförsvarsprutor som skulle injiceras varje kväll fram tills skördnings-målet hade uppnåtts. Att injicera sprutorna var en väldigt smärtsam del av processen då kroppen blivit så skör av cellgiftsbehandlingen. Den 13 maj 2024 var det dags att genomgå stamcells- aferesen. Efter några timmar var skördningen klar och de kunde skörda mer än tillräckligt med stamceller under första omgången.
Cellgiftsbehandling sekvens 3
Behandlingssekvens 3 – påbörjades den 20 maj 2024. Första dagen kände jag mig lite mer energifylld och hade en positiv mentalitet. Det kändes som att ljuset i tunneln smått började närma sig och att nya möjligheter fanns i slutet av tunneln. Vid denna tid var jag inlagd på dagvården. Där fick jag möjlighet att träffa två personer som genomgått liknande behandlingar för testikelcancer, och vi kunde dela våra erfarenheter av cancerbehandlingen, vilket gav en viss lättnad för den inre stressen.
Feber och åter feber
Ungefär en vecka efter behandlingssekvens 3, fick jag återigen feber och blev inlagd på Sahlgrenska för antibiotika, blodtransfusioner, mm. Under dagarna som inlagd tappade jag matlusten och fick då möjligheten att träffa en dietist.
Cellgiftsbehandling sekvens 4 (Sista Racet)
Den sista planerade behandlingssekvensen påbörjades den 11 juni 2024. Jag började se fram emot de saker man inte kunnat göra under behandlingarna, p.g.a. mående, provtagningar osv. Min första dag kände jag att energin var högre än de föregående kurerna och blev inte alls lika trött under eftermiddagen. Den enda bieffekten jag kände av var illamående under kvällen men som sedan gick över med en tablett. Vid dag 3 gick det snabbt nedåt och jag mådde väldigt mycket sämre…
Feber omgång 4
Cirka en vecka efter den fjärde omgången cytostatika fick jag återigen feber och blev inlagd för en ny kur med antibiotika samt blodtransfusioner. Med känslan av total energiförlust och allmänt less på att få feber efter varje kur, var det en av de jobbigare veckorna att vara inlagd under. Känslan av att vara instängd i ett rum och inte ha energin att göra något var stor och längtan att få komma hem och ”återgå” till det normala livet var stort. Det var bara ett hinder kvar… Operationen.
Förberedelser inför domedagen
Det var nu cirka 2 veckor kvar till den planerade operationsveckan och innan dess var det läkarbesök och inskrivningar där jag fick mängder av information om vad som skulle ske under och efter operation. Många tankar snurrade och jag hann inte med att ta in all information som både läkare och sjuksköterskorna talade med mig om. Det enda som gick genom tankarna var om jag någonsin kommer bli frisk och kunna återhämta mig efter ett sådant stort ingrepp.
En operation som inte riktigt gick som planerat
Den 16 juli 2024 var det dags för öppen kirurgi. Kirurgerna ifrån Torax-avdelningen hade uppgiften att placera in ett filter i hjärtat. De kunde sedan avlägsna tromben i vena cava och sammanlagt 34 körtlar vid högra och vänstra delen av ryggraden där metastasbildning hade uppstått. Efter att ha varit nedsövd i tre dagar med respirator, muskelavslappnande läkemedel och förflyttningar mellan IVA- avdelningar, vaknade jag till slut upp på IVA- Torax. Där började jag med min återhämtning efter alla komplikationer och operationer som genomförts under de föregående dagarna. Jag hade inget minne av att flera dagar hade passerat och kände mig förvirrad av de läkemedel som använts under narkosen.
Det var en främmande situation att inte kunna göra något på egen hand såsom – duscha, gå på toa, sätta mig och ställa mig upp ifrån sängen. Situationen gav snabbt en känsla av hopplöshet, ledsamhet och skam…
Efter lite över en vecka inlagd på Sahlgrenska, skrev läkarna ut mig för fortsatt återhämtning och åter få umgås med familj och vänner igen.
Återbesök onkologi
Det hade nu gått nästan en månad sedan operationen och återhämtningen gick sakta men säkert framåt, Jag hade fortfarande ont i bukpartiet där kirurgerna gjort sina ingrepp och stelheten av ärret som uppstått var ett faktum. Vid den här tiden ansågs jag vara ”botad”, men det var svårt att ta in. Jag kunde inte sluta tänka på ”tänk om”—tänk om de hade missat något, tänk om cancern kommer tillbaka, och kommer jag någonsin att må som vanligt igen?
Med många tankar över framtiden, blickar jag nu framåt och försöker göra det bästa av situationen.
Tack till dig som valt att läsa min resa genom cancern.
– Emil Samuelsson
Stöd vårt arbete!
Vi stöttar unga vuxna cancerberörda genom att minska ensamhet och erbjuda rehabiliterande och ekonomiskt stöd.
Bidra här!