stöd oss

Skrivet: 25 maj, 2021

Att vara mamma med cancer

Försökt skriva något flera gånger utan att tårarna ska skymma sikten från tangentbordet. Att få till en text som blir sammanhängande trots alla de känslor de tar fram i mig. Det finns så otroligt många känslor, tankar, funderingar och orosmoment kring att vara mamma. Speciellt när jag är mamma med en aggressiv bröstcancer. Hur ska jag förhålla mig till det? Ska jag beskriva känslor nu eller ska jag våga beskriva framtiden och ljusa stunder? En framtid som jag inte vet om vi har tillsammans än.

Att bli få bli mamma är den absolut bästa känslan i världen. Kommer ihåg det som igår när jag plussade och svävade på moln. Minns när jag och min sambo kramade om varandra för att det tillslut gick vägen. Mamma grät lyckotårar över att hon skulle bli mormor och jag grät minst lika mycket för att hon skulle få bli mormor. För att inte beskriva känslan när vi fick träffa den mest perfekta lilla människan vi någonsin sett och påbörja resan med honom utanför min mage.

När mitt barn, hälften mig och hälften han jag älskar mest, säger mamma och kommer springande till min famn för att ge mig en puss. En sådan puss som bara barn kan ge, med hela munnen som kletar ner hela ens ansikte med dregel. En puss med en rejäl skopa med kärlek. När han somnar tryggt vid min sida av att bara känna sig trygg i min närvaro och mina hjärtslag. Åh det finns så många bra känslor med att vara mamma, ska jag beskriva alla så kommer aldrig orden ta slut och tiden skulle stanna.

Andra sidan av att vara mamma med cancer

Det finns dock en annan sida med att vara mamma i min situation. Rädslan över hur många veckor, månader, år som vi kommer få ha tillsammans. Är det här min andra och sista morsdag eller kommer jag få vara med på i alla fall en eller 60 till? Hur ska jag skydda mitt barn från smärtan om jag plötsligt inte finnas kvar och han bara kommer att ha bilder och berättelser av mig som påminnelse om vem jag var.

Min son är 15 månader gammal idag och det är många år bort innan han kommer komma ihåg något. Kommer min son få komma ihåg mig? Får dagliga skuldkänslor över att jag inte kan vara den mamma jag hade vilja, inte än i alla fall. Jag klarar inte av att ta hand om min egen son i någon längre stund utan att huvudet ger upp. Jag kan inte pussa på honom eller sova med honom under tiden jag går på cytostatika. Det gick inte heller att amma så länge som jag önskade på grund av uppstart av behandling. Listan kan göras lång här också, över alla skuldkänslor jag har som ”cancermamma”.

När oron tar över

Ibland tar panikkänslan över och jag får panik över allt i situationen. Luften i mig tar slut och tankarna tar mig till en mörk plats med sorg. Sorg över att inget av min sons första år blev som vi tänkte. Tänk kommer vi aldrig få uppleva att ha en bebis hemma igen? Sorg över att jag kanske inte kommer få vara kvar här för alla viktiga händelser i min sons liv. Ska jag kanske skriva färdigt födelsedagskort till alla födelsedagar framöver, alla eventuellt kommande händelser så som student, körkort, examen, första jobbet, giftemål, om han blir pappa och om han kanske behöver en påminnelse som att komma tillbaka på rätt väg i livet.

Jag kämpar varje dag för att besegra denna sjukdom för min son skull, jag tänker inte lämna honom utan mamma och jag tänker inte vara en del av statistiken. Påminner mig själv och blir påmind om andra att jag är den bästa mamman jag bara kan vara. Jag finns här för min son och det är det viktigaste han behöver, min närvaro och min trygghet, allt runt om kring löser sig. Han klandrar inte mig för att jag inte orkar busa när han kommer hem från förskolan eller för att ja måste vila på helgerna. Han njuter av tiden med alla andra fina människor i sin närhet och skapar ett väldigt starkt band till dom också.

Känslan som alltid vinner är kärlek

Att vara mamma är en riktig berg-och-dalbana med alla känslor, men en känsla som alltid tar över är: Kärlek. Kram till alla kämpande mammor där ute, till alla er som kämpar för att kunna bli mamma och kram till er som tyvärr inte kan fira er mamma på Mors dag <3″

Mikaela Hjärtström berättar om hur det är att vara nybliven mamma med aggressiv bröstcancer. Inför mors dag lyfter vi olika mammor lite extra. Passa på att skicka en kram till en mamma eller någon du bryr dig om här. Läs fler berättelser från unga vuxna här.


Liknande inlägg

Verksamhetsberättelse för 2020

Nu finns vår verksamhetsberättelse för 2020 tillgänglig i digitalt format här på ungcancer.se. En lite mer läsvänlig version av åresredovisningen....

Läs mer
Ung Cancer

Ung Cancers bok Jag, din cancerkompis finns nu i shopen!

Nu kan man äntligen köpa vår bok Jag, Din cancerkompis. Boken skildrar vardagen med cancer och allt vad det innebär...

Läs mer
Cancerkunskap

Roger Eskilsson och Banérets Loppis

År 2015 gick Rogers livspartner Lena bort i cancer, efter att ha varit sjuk i fem år. Tillsammans hade de...

Läs mer
Jag vill bidra

DITT BIDRAG GÖR SKILLNAD

Det finns många sätt att bidra och göra skillnad. Ge en gåva, starta en insamling eller bli volontär.

Jag vill veta mer