AKTUELLT
Aktuell kategori
Andra kategorier
Skrivet: 17 juni, 2025
Amandas berättelse – Min kamp med det svenska systemet
Den 24:e augusti 2023 var jag 29 år gammal, hade varit officiellt sambo i cirka 24 timmar och var en vecka ifrån att påbörja mitt sista av tre år på Event Management-utbildningen vid Campus Varberg. Samma dag fick jag diagnosen trippelnegativ bröstcancer, grad 3. Knutan i mitt vänstra bröst var då nästan 5 cm stor och i vägen för både bilbälte och axelremsväska.
Efter bara några sekunders undersökning av mitt bröst får jag beskedet att det är en fettknuta, ”inget att oroa sig för!”. Sju månader senare satt jag där, men en cancerdiagnos. One of a kind sa de, men ja, shit happens.
I januari samma år hade jag upptäckt den, då cirka 1 centimeter och knappt märkbar. Att jag var listad på en vårdcentral samt skriven i Halmstad under tiden jag studerade i Varberg resulterade i att min vårdcentral inte ville ta emot mig. Det var liststopp på samtliga vårdcentraler i Varberg, och jag fick ingen hjälp. Det tog mig nästan en månad att få en tid på en vårdcentral. En kvinnlig läkare tog emot mig och bedömde mig snabbt som ”alldeles för ung för att drabbas av cancer”. Efter bara några sekunders undersökning av mitt bröst fick jag beskedet att det var en fettknuta, ”inget att oroa sig för!”. Sju månader senare satt jag där med en cancerdiagnos. ”One of a kind”, sa de, men ja, ”shit happens”. Det går inte att utesluta bara för att det är ovanligt.
Jag stod inför mitt livs tuffaste utmaning, och det fanns bara en utväg: jag skulle överleva. Allt annat blev oviktigt. Lösningsorienterad som jag är ringde jag min utbildningsansvarig vid Campus Varberg samma dag. Kanske kunde jag genomföra mitt sista år parallellt med sjukdom ändå? Jag blev avrådd detta; jag skulle genomföra en otroligt tuff och intensiv behandling. Efter ett samtal till CSN hamnade jag på sjukskrivning under studier. Det gick hur lätt som helst, och mitt i allt kaos hade någon annan koll åt mig. Ett samtal, det var allt. 15 cellgiftsbehandlingar utdelat på 5 månader, ingrepp för att sätta in en droppdosa vid axeln, röntgen, smärtor, mediciner, operation och strålning. Jag fyllde två och en halv medicinska lådor med sprutor och för att inte tala om bieffekterna. Cellgifter och trauma leder till utmattning och hjärntrötthet. Jag är en person som har stenkoll på grejer, har kunnat ha hela mitt packade schema med två jobb, aktiviteter och skolarbete i huvudet och vet exakt vart jag lägger alla mina saker. Än idag letar vi efter grejer jag tappat bort i vår lägenhet under sjukdom. Hjärntröttheten gjorde mig otroligt frustrerad. Jag var ”on fire” innan cancern, kunde ha så många bollar i luften och nu minns jag inte ens vart jag la mina nycklar.
Jag var ”on fire” innan cancern, kunde ha så många bollar i luften och nu minns jag inte ens vart jag la mina nycklar.
Den 6:e mars 2024, cirka två veckor efter operation, fick jag beskedet att min kropp gett bästa möjliga respons på behandlingar och jag var cancerfri. Jag kunde börja leva igen, jag kunde börja planera min och min pojkväns framtid igen.
Något jag inte förstod var hur hårt traumat skulle slå mig. Hur tufft det skulle vara att bli mig själv igen. Gamla Amanda hade helt försvunnit bland sjukdom och mediciner. Det var en helt ny person som stirrade tillbaka på mig i spegeln. En person vars kropp jag inte kände någon tillit till och som inte alls betedde sig så som den borde. En hjärna som glömde allt och en trött och utmattad kropp. När min läkare gav mig klartecken att börja jobba blev jag överlycklig – äntligen skulle jag få göra något normalt, något jag kunde utan och innan. Under flera år hade jag slitit inom restaurangbranschen, hårt och intensivt. Tolvtimmarspass var vardagsmat och något enkelt. Min läkare varnade mig och sa ”börja försiktigt, max 25%”. Som student får du inget CSN under sommaren, för tanken är då att du ska jobba, och även om jag var sjukskriven under CSN gällde denna princip också mig. Till min stora förtjusning skulle jag däremot bara vara sjukskriven deltid; jag skulle bara kontakta Försäkringskassan. Enkelt ju, ett samtal. Visst var de kända för att jobba lite långsamt, och jag bestämde mig för att ta kontakten tidigt, redan där i mars. Det jag inte visste då var att här började nästa kamp.
Att behöva presentera sig som sjukskriven var något jag inte tyckte om. Jag har alltid kämpat hårt med jobb, och en simpel förkylning har inte stoppat mig från att gå till jobbet. Kom jag ur sängen på morgonen gick jag till jobbet.
Från mars 2024 till juni 2024 hade jag regelbunden kontakt med Försäkringskassan. Jag blev tilldelad fyra olika handledare som vägrade prata med varandra, och jag, som inte längre kom ihåg vart jag la nycklarna, jag som helt plötsligt behövde återhämta mig efter ett arbetspass på fyra timmar, behövde vara den som höll koll på alla Försäkringskassans riktlinjer. Jag gjorde allt de bad mig om, jag var så oerhört samarbetsvillig och jag skrev ner allt de sa för att komma ihåg till nästa person, och allt jag fick tillbaka var ”jag vet inte”. De hade inte svar på något, och det slutade med avslag på sjukpenning. ”Jag var student. Det var anledningen.” Trots detta hade jag faktiskt inte officiellt börjat plugga igen. Jag hade inte ens ansökt om att få komma tillbaka till mina studier, men jag hade det som ambition. Det var det som satte käppar i hjulet för mig. Stressen och ångesten tog över; hur skulle jag klara av att betala hyran på en sommartjänst på 25%? Här har jag nuddat vid döden och fått livet tillbaka, och så sätter det skeva, svenska systemet stopp för mig. För att jag har ambitionen att börja plugga igen. Det var tydligen inte okej att bli dödligt sjuk som student.
Här har jag nuddat vid döden och fått livet tillbaka, och så sätter det skeva, svenska systemet stopp för mig. För att jag har ambitionen att börja plugga igen. Det var tydligen inte okej att bli dödligt sjuk som student.
Desperat gick jag emot min läkares rekommendationer och ökade min tjänst till 50%. Helt slut var jag, så extremt utmattad och dessutom inte färdigbehandlad – ena foten kvar på sjukhuset. Tack vare Ung Cancer klarade jag av att betala hyran där i juni. Det svenska systemet svek mig helt. Hela mitt vuxna liv har jag arbetat och dragit mitt strå till stacken – med råge! Det här var tacken. Månader av magont vilket innebar knaprande av mer medicin på grund av mina fortfarande känsliga slemhinnor.
En dag fick jag nog och gjorde något som jag sällan gör – jag röt ifrån. ”Det här var inte okej, gör bättre!” En specialist blev påkopplad på mitt ärende, och det visade sig att jag hade rätt till en sjukpenning. Försäkringskassan orkade bara inte göra sitt jobb, kämpa åt en person som precis kämpat för sitt liv.
Försäkringskassan orkade bara inte göra sitt jobb, kämpa åt en person som precis kämpat för sitt liv.
Var med oss för att förändra situationen. Vi kräver konkreta åtgärder av våra beslutsfattare – för att unga vuxna ska synas, höras och prioriteras – i vården och i samhället.
Skriv under – för att ingen ung vuxen ska falla mellan stolarna
SKRIV UNDERVill du stötta Ung Cancers arbete?
Läs mer om vad du kan göra för att stötta Ung Cancers arbete här.
Jag vill bidra