Alicia Lindberg
Att vara anhörig till någon med cancer – ett ansvar som ofta tas för givet. Alicia är en av Ung Cancers föreläsare och delar med sig av sina erfarenheter av att vara ung närstående och efterlevande till en pappa med cancer.
”Ett cancerbesked kommer som en käftsmäll mitt i livet och du behöver inte bita ihop. Du har rätt att vara bara en anhörig och känna alla känslor när som helst dom dyker upp.”
Cancer förändrar nämligen allt, för alla berörda. Helt plötsligt kastas man mellan hopp och förtvivlan samtidigt som man förväntas att fungera som vanligt. Ett livspussel som sätts på sin spets. En vardag där drömmar pausas på obestämd tid. Hur är det egentligen att stå bredvid någon man älskar och samtidigt försöka hålla ihop sig själv?
Jag heter Alicia Lindberg, är 32 år och bor i Falkenberg. Jag är dotter och efterlevande till en pappa, han som skulle klara allt. När pappa blev sjuk tog jag som den äldsta dottern projektledarrollen. Läkarsamtal, mediciner, kost, myndighetskontakter och journalanteckningar. Tillsammans planerade vi också hans begravning, och jag tog mig modet att fråga om ett sista livsråd att ha med mig in i en framtid där vi inte längre skulle ses.
I min föreläsning pratar jag om sorgen, ansvaret och ensamheten som många unga närstående bär på men sällan sätter ord på. Om hur lätt det är att lägga sitt liv på vänt när någon man älskar blir sjuk, och vikten av att känna alla känslor och möta alla tankar.
Inte minst, vikten av att våga prata om det som gör så ont.
