AKTUELLT
Aktuell kategori
Andra kategorier
Skrivet: 6 oktober, 2024
Tatuerade ”Fuck Cancer” för att hedra Lizette
Det har gått över sju år sedan Lizette, eller ”Liz” som hon ibland kallades, tog sitt sista andetag. Liz var en person som lyste upp rummet med sitt skratt, charmade med sitt leende och var älskad av alla – från de minsta barnen till de äldsta i sin närhet. Hennes liv tog en oväntad och brutal vändning när hon vid 28 års ålder fick diagnosen leiomyosarkom, en aggressiv och ovanlig form av cancer.
– Trots att den första operationen såg lovande ut, återkom cancern två gånger till. Varje gång när hoppet växte och röntgenkontrollerna blev glesare, slog sjukdomen till igen. Hon kämpade i drygt fem år innan cancern till slut tog över. Liz var bara 34 år när hon gick bort, och vi som älskade henne levde under den perioden i en ständig känslomässig berg- och dalbana, där oro och rädsla för det värsta aldrig riktigt släppte taget, säger Tina Albinsson, Liz syster.
Liz var kärlekens person
Liz var inte bara en sambo, syster och vän. Hon var en älskad mamma som satte sina två barn främst. Trots sin sjukdom levde hon för relationerna hon byggde med människorna omkring sig. Hon var någon som gav allt i varje möte, varje relation. Hennes favoritcitat, ”All you need is love”, bekräftar hennes behov av kärlek.
– Som närstående till en cancerdrabbad blev vi successivt ”medsjuka” då vi ville leva så nära Liz som möjligt och då blev det i symbios med cancern och dess tillkortakommanden då det annars hade blivit för stora kontraster mellan våra liv, säger Tina.
Den ständiga oron, ovissheten om behandlingarna skulle lyckas eller inte, och den fysiska smärtan som tog ifrån Liz så mycket av hennes livsglädje, var en ständig följeslagare för alla.
– Liz var den första man tänkte på när man vaknade och den sista innan man somnade – hon var navet i allas liv.
Sorgen och tacksamheten – en smärtsam balans
När Liz gick bort, efter en lång kamp, var det en surrealistisk känsla av både sorg och lättnad för hennes anhöriga. Liz var äntligen fri från cancern, fri från den smärta och ångest som plågat henne under så många år. Ändå var saknaden överväldigande.
– Precis efter hennes bortgång, när hennes kropp fortfarande var varm, kände jag tacksamhet. Tacksamhet att allting som hade med behandlingar, medicinering och inläggningar att göra nu var över, att hon nu var fri och oberoende och för att inte tala om tacksamheten över de fina stunder vi delat i det miserabla och hur vi bar varandra genom denna tuffa strid som gjorde oss oskiljaktiga genom humor, skiftande rutiner och intressen, berättar Liz syster, Tina.
Men tacksamheten försvann snabbt i en avgrund av sorg och saknad. Liz hade varit en viktig del av livet för så många, och utan henne blev världen en plats av tomhet och frågor – vem var man utan henne? Hur skulle man överleva utan hennes kärlek och närvaro?
– I bearbetningen av sorgen så kändes dock känslan av tacksamhet väldigt långt borta, när Liz inte längre fanns med oss så fanns bara en tröstlöshet och en längtan över att vilja ses igen. Vi alla hade förlorat en mycket värdefull person som hade en stor betydelsefull roll hos var och en av oss. Egot skrek högt, vem är jag nu och hur ska jag överleva?
Tiden gick, och även om sorgen aldrig försvann helt, hittade hennes närstående sakta tillbaka till livet. De insåg att även om Liz aldrig skulle kunna ersättas, så kunde de fortsätta älska och minnas henne i allt de gjorde.
”Fuck Cancer” – Lizettes kamp förevigad med tatuering
Som en hyllning till Liz och hennes kamp mot cancer, valde Tina och Markus att tatuera Ung Cancers Fuck Cancer-armband. Det som hade blivit symboliskt för Lizettes kamp, blev även en påminnelse om hennes styrka och mod.
– Ung Cancer har varit en given organisation att följa precis likaså att donationerna vid Liz begravning skulle rikta sig just dit. Liz bar armbandet, precis som många andra och vi visste vad just vårt armband symboliserade och vad det bar på för historia. När Liz gick bort kändes det som att vi behövde något som kunde föreviga henne och hennes kamp. Vi ville synliggöra det hon hade gått igenom, och orden ”Fuck Cancer” kändes så rätt, säger Tina och hennes sambo Markus.
När armbandet många år senare suddades ut i färger, så hade det ett för stort sentimentalt värde för att bara kassera, då det hade blivit lite av en del av Tina och Markus identitet.
– Precis som att den 3:e feb står för ett livsavgörande, ett datum som vi instinktivt bara vill radera från kalendern, ett datum som ekar av minnen av förödelse och sorg, och som lämnade oss en i oändlig tomhet. Detta datum i kombination med betydelsen av Fuck Cancer-armbandet var språngbrädan till att på årsdagen låta den förevigas i form av en minnestatuering.
Trots att åren har gått och livet har gått vidare, har de aldrig glömt Liz, som fyllde deras liv med kärlek och skratt. De bär sina tatueringar med stolthet och låter minnet av Liz leva vidare.
– Vi minns henne gemensamt och ofta, vi tillåter oss alltid att gråta och sörja, vilket såklart blir mer påtagligt under årsdagen, men vi tillåter oss också att le och skratta åt alla fina minnen vi har av henne. Liz kommer aldrig att kunna ersättas, men vi bär henne med oss i allt vi gör. Hade Liz levt idag så är jag nästan helt säker på att detta budskap även hade prytts en del av hennes kropp, men nu är det vi som istället får bära & synliggöra hennes kamp och med det säger jag: Fuck Cancer för Lizette Ingemansson! avslutar Tina Albinsson.
