• Ung vuxen
• Jag vill bidra
• Cancerkunskap
• För Företag
• Gåvoshop
• Sök

Stäng

Meny

Vetskapen om att ens föräldrar en dag inte kommer finnas kvar har alltid varit ett faktum. Men att vid ung ålder behöva se bägge sina föräldrar sakta försvinna alldeles för tidigt kunde jag aldrig ana. Jag vill dela med mig av min historia, för att ge tillbaka det jag fått av andras historier här på Ung Cancer – du är inte ensam. 

Mamma var min andra halva

Mamma Monica gick bort på alla hjärtans dag 2019 i hjärntumör. Min mamma var min andra halva, med henne vid min sida vågade jag göra vad som helst. Den sista tiden vi fick med henne var tuff och intensiv. Den självständiga och färgstarka kvinnan mamma alltid var försvann mer och mer. Att se henne ligga maktlös i en sjukhussäng var den del av hela sjukdomsförloppet som tog hårdast på mig. 

Trots den eviga saknaden och sorgen jag har för min älskade mamma kan jag fortfarande höra hennes röst eka högt i mitt huvud: lös problemet, du klarar detta. För jag vet att hon alltid kommer heja och pusha mig framåt, även om hon inte finns med mig fysiskt. Jag älskar dig mamma, från månen och tillbaka. 

Det ofattbara händer om igen

Efter mammas bortgång tog det tid innan jag kunde hitta motivation och glädje i vadaren igen. Även om allting rullade på som ”vanligt” kunde jag känna ilska över den orättvisa som livet möter. Tillslut hittade jag tillbaka, till att känna meningsfullhet över mitt liv och mina egna ambitioner för framtiden. Då hände det ofattbara igen. 

Pappa har fått lungcancer. Samma oro och strävan efter hopp jag hade kring mamma kom tillbaka lika fort. 

Jag och min pappa har haft våra duster där vi inte spenderat lika mycket tid tillsammans, något jag idag känner djup ånger kring. På luciadagen förra året förlorade jag min älskade pappa. Pappas sjukdomsförlopp gick mycket fortare än mammas, jag hann inte ställa dem frågor eller få sagt alla dem saker jag önskade jag hade hunnit göra. Trots det var vår sista tid tillsammans väldigt fin, jag hann få känna att det var jag och min pappa igen- något som kommer hjälpa mig i att komma vidare och minnas min pappa precis så som jag vill. Jag saknar hans värme och omtänksamhet han hade för andra i sin omgivning.

Sorgen efter mina föräldrar

Jag sörjer varje dag allt som mina föräldrar inte hann uppleva, att min framtida partner och barn inte kommer få uppleva dem som jag fått göra. Det kommer för alltid vara ett enormt tomrum i mig men jag vet att mamma och pappa är stolta över mig och kommer vägleda mig på ett eller annat vis.  Mamma och pappa må inte finnas kvar på denna jord, men jag känner så starkt att dem finns kvar genom mig. 

Jag saknar och älskar er så, mina fina änglar. 

/ Rasmus, ung vuxen närstående.