Medlemsberättelser

Mitt namn är Mimmi och jag blev diagnostiserad med bröstcancer när jag var gravid i vecka 22. I juli 2024, började jag se förändringar på min högra bröstvårta. Jag tänkte att detta hade med graviditeten att göra, så jag var inte alls orolig utan väntade till min nästa tid med barnmorskan för att prata med henne. Hon skickade mig vidare till husläkare som i sin tur skrev en remiss för ultraljud. Hade det inte varit för att jag var gravid så hade vi också gjort en mammografi, men det skulle visa sig att ultraljud var tillräckligt.

Jag är en tjej på 28 år som alltid levt ett liv med många bollar i luften. Jag har varit driven, både bland vänner och på jobbet och ofta den som dragit ihop roliga aktiviteter och sett till att saker händer. För första gången på länge hade jag också landat lite i livet. Jag älskade mitt liv, mitt jobb, mina relationer och allt det jag byggt upp omkring mig. Dessutom hade jag livets sommar framför mig. Allt var planerat, bokat och betalt. Då märkte jag en tydlig förändring i mitt ena bröst

År 2022 bodde jag i Kenya och arbetade som lärare på Svenska skolan i Nairobi. Jag levde det liv jag alltid drömt om. Jag älskade mitt jobb, spelade rugby, njöt av livet i Nairobi och tog varje chans att upptäcka landet. Men mitt i allt började min kropp säga ifrån. 

Jag gick till skolan som fjortonåring en vanlig måndag i slutet av maj 2024. En helt vanlig måndag är kanske synd att säga, jag menar, det vankades ju sommarlov till helgen. ”Bara denna vecka, sen väntar ett långt, härligt sommarlov”, var motivationen att kämpa sig igenom sista skolveckan. Bara två veckor in på sommarlovet väntade ju nämligen en 3 veckors lång bilsemester genom Europa, en resa som jag tillsammans med resten av min familj såg fram emot något enormt. Vad jag inte anade (för hur skulle man ens kunna förutse något så fruktansvärt omtumlande som det som var på väg att inträffa), var att hela resan inte många timmar senare skulle komma att behöva ställas in.

Hej Ung Cancers följare! Jag heter Ellen och förlorade min mamma 2018, när jag var 20 år. Jag är nu 28 och tänkte dela med mig av min historia. 

VÄNTAN 

I februari 2021 kände jag en knöl i mitt vänstra bröst. Det skulle dröja sju veckor innan mitt cancerbesked. Jag var 26 år och hade nyligen tagit examen. Den dåliga känslan infann sig direkt. Den lilla knölen som jag upptäckte av en slump fick mig snabbt att tänka det absolut värsta. Jag gjorde misstaget som många avråder ifrån: jag började googla. Och informationen jag hittade gjorde mig bara mer orolig.

Jag var 32 år och trodde att jag fått min beskärda del av sorg och trauma. En barndom med separation från mina biologiska föräldrar, kaosartade tonår och en destruktiv relation som ung vuxen hade tagit mig in på helt fel banor och orsakat enormt mycket smärta och lidande, både själsligt och fysiskt.

Halloj!

Filip Bele heter jag. Jag är 28 år och bor i Stockholm, men har rötterna i den trevliga småstadspärlan Lidköping.

Jag har alltid älskat att leva livet fullt ut. Musik har varit en stor del av mitt liv så länge jag kan minnas. Jag skriver låtar till mitt artistprojekt, och har även tävlingsdansat i disco, både nationellt och internationellt. Jag har alltid gillat att vara igång, ha mycket planerat och känna att livet rör sig framåt!

Jag heter Josefin och jag är 35 år. Jag föddes 1990 i en familj med mamma, pappa och tre äldre syskon. Jag har så länge jag kan minnas vetat om att min mormor dog i tjocktarmscancer 5 år innan jag föddes, bara 52 år gammal. Mamma höll henne levande genom att berätta om henne och besöka hennes grav

Under mina år inom vården har jag sett många personer och familjers liv rasa samman. Men jag hade inte kunnat föreställa mig att vårt liv också skulle göra det. Att vår familj skulle drabbas och krossas. Att just min lillebror, 26 år gammal och mitt i livet, skulle bli sjuk. Hjärntumör.

För 14 år sedan, 38 år gammal, kände pappa en knöl i sin mage.. det visade sig vara en tumör ...

Jag backar bandet tillbaka till hösten/vintern 2023, jag hade nyss genomgått två olika operationer på mitt knä. Innan det så spelade jag fotboll, sprang, gymmade och jobbade som snickare.

Jag heter Niyaz och bor i Göteborg tillsammans med mina föräldrar och min lillasyster. Jag är 19 år och tog precis studenten.