Att få en cancerdiagnos och genomgå behandling är en stor omställning, både fysiskt och känslomässigt. Kroppen reagerar olika beroende på vilken sorts cancer det handlar om och vilken behandling du får. Det viktigaste är att du får tydlig och personlig information, så att du vet vad du kan förvänta dig och hur du kan få stöd på vägen. Om det går, ta gärna med någon du litar på till dina vårdbesök. Det kan vara skönt att ha någon med sig som lyssnar och stöttar.
Förändrad kropp
När du går igenom en cancerbehandling händer det inte bara mycket inuti kroppen, utan också utanpå. Många märker att utseendet förändras. Det kan handla om att du tappar håret, går upp eller ner i vikt, får ärr eller förlorar en del av kroppen efter en operation. Och plötsligt kanske du inte riktigt känner igen sig själv i spegeln.
Det är vanligt att de här förändringarna väcker starka känslor. För en del blir det extra tydligt hur mycket utseendet faktiskt betyder, särskilt när allt annat i livet också ändras. Att bry sig om sitt utseende när man är sjuk är inget konstigt, det är mänskligt. Och det är helt okej att känna så.
Håravfall är en av de vanligaste biverkningarna vid cytostatikabehandling. Och även om andra kan säga saker som ”Det är bara hår, du lever ju!”, så vet du att det inte är så enkelt. Håret är ofta en viktig del av vem man är. Att tappa det kan kännas som att förlora en del av sig själv, och för många är det en svår tröskel att ta sig över när sjukdomen blir mer synlig för andra. Om du är intresserad av att prova någon form av hårersättning såsom peruk eller liknande, så kan du prata med din sjuksköterska om det. Sjuksköterskan kan skriva ett underlag som du kan ta med dig till en perukmakare till exempel.
Samtidigt upplever andra att det inte alls är lika laddat, och för vissa kan det kännas som ett tecken på att något händer och att det finns en riktning framåt. Hur man känner kring håravfall kan variera mycket, och det är helt okej. För vissa innebär behandlingen att man får ärr, lymfödem eller till och med att en del av kroppen tas bort, som ett bröst eller en testikel. Sådana förändringar påverkar ofta hur man upplever sin egen kropp. Det är inte ovanligt att känna sig främmande inför sitt nya jag. Kanske känns kroppen inte riktigt som din längre. Det kan också påverka känslor kring närhet, sex och intimitet. Det är mycket att ta in, och det är helt normalt att det väcker frågor, sorg eller frustration.
En del väljer att göra en rekonstruktion för att försöka återfå en kropp som känns mer som den de hade innan sjukdomen. Andra känner att de inte vill eller behöver göra det. Och båda valen är lika rätt. Det viktigaste är att du gör det som känns rätt för dig. Det handlar om att få känna sig hel, på sitt eget sätt. Om det betyder peruk, smink, tatueringar över ärren eller bara att få gå ut som du är, så är det helt upp till dig.
Du har rätt att sörja förändringarna i din kropp, även om andra tycker att du ska vara ”tacksam att du lever”. Det ena utesluter inte det andra. Du är fortfarande du. Med eller utan hår. Med eller utan ärr. Med eller utan den där kroppsdelen. Och du förtjänar att känna dig fin, trygg och bekväm i din egen kropp precis som du är.