Jag var 32 år och trodde att jag fått min beskärda del av sorg och trauma. En barndom med separation från mina biologiska föräldrar, kaosartade tonår och en destruktiv relation som ung vuxen hade tagit mig in på helt fel banor och orsakat enormt mycket smärta och lidande, både själsligt och fysiskt.
Under mina år inom vården har jag sett många personer och familjers liv rasa samman. Men jag hade inte kunnat föreställa mig att vårt liv också skulle göra det. Att vår familj skulle drabbas och krossas. Att just min lillebror, 26 år gammal och mitt i livet, skulle bli sjuk. Hjärntumör.
För 14 år sedan, 38 år gammal, kände pappa en knöl i sin mage.. det visade sig vara en tumör ...
Ung Cancer har betytt otroligt mycket!!! Träffade andra i liknande situationer, fick kontakt med fantastiska personer under läger, utbildningar, fick föreläsa och påverka bland annat vårdpersonal. Fick modet att sprida ordet om det jag varit med om.
Tillagd i stödkorgen