Jag vägrade låta någon annan skriva min berättelse innan jag själv hade fått leva den. Därför valde jag att aldrig fråga om min prognos.

När jag berättade om det i Nyhetsmorgon 2025 väckte det många reaktioner. För mig handlade beslutet aldrig om att förneka verkligheten, utan om att skydda hoppet. Jag ville fortsätta tro på framtiden, fortsätta dansa, fortsätta drömma och fortsätta vara Nike, även när livet förändrades över en natt.

Fem år innan jag själv insjuknade i en aggressiv form av bröstcancer drabbades min mamma. När jag, bara 27 år gammal, fick samma diagnos visste jag hur tuff resan kunde bli. Men jag bestämde mig tidigt för att cancern inte skulle få ta ifrån mig det som gjorde mig till den jag är.

I mina föreläsningar utforskar jag hur vi kan bevara hoppet, identiteten och livsglädjen när livet tar en oväntad vändning och hur motgångar kan förändra oss utan att få definiera vilka vi är. Genom mina erfarenheter, som både anhörig och patient, vill jag bidra med nya perspektiv på bemötande, livskvalitet och människan bakom diagnosen.

Oavsett sammanhang vill jag väcka samtal om hopp, identitet och hur vi kan fortsätta leva, inte bara överleva.