Första gången jag kom i kontakt med ordet cancer var jag 15 år gammal. Då hade mamma fått tjocktarmscancer men hon överlevde tack vare rätt behandling.

Att lida i tystnaden, att vara vilse bland sina känslor och frågor alldeles för stora för att hantera på egen hand.

Men för min del hade hela min värld fallit i ruiner. Jag visste inte hur jag skulle hantera den här upplevelsen. Jag hade inte fått något stöd och jag hade ingen att vända mig till heller. Kring vad det innebar att ha cancer och allt som hade med döden att göra. Jag led i tystnaden enda framtill universitetstiden då jag började aktivt söka hjälp för det här, framförallt tillsammans med Ung Cancer. Jag lärde mig att hantera känslorna och upplevelsen på ett hälsosamt sätt genom kreativt utlopp med att rita och måla. Sorgen fortsatte men jag hade lärt mig att hantera sorg på ett hälsosammare sätt.

16 år senare dog pappa i lungcancer. Och ett år efteråt dog mamma i metastaserad bröstcancer. Världen föll samman återigen men jag har lärt mig att hantera mina känslor och våga prata om det på ett hälsosamt sätt än när jag bara var tonåring.

Jag vill verkligen belysa hur viktigt det är att ta hand om hela familjen när någon får en cancerdiagnos. Inte bara dom drabbade utan också dom anhöriga. Ingen ska behöva känna sig övergiven.

Det här är vad min föreläsning handlar om.