Erika Lindahl
Kort om mig
Den elfte december 2013 är jag tjugofyra år. Jag sitter i min skolas datorsal när telefonen ringer. Det är Anne, min två år äldre syster. Hon berättar att knölen hon känt i armhålan – knölen som vi sa ”det är säkert inget, men lika bra att kolla upp” – visst var något. Anne har fått Hodgkins lymfom. Vi får veta att Anne har tur, eftersom nästan alla blir fria från Hodgkins efter första behandlingsomgången. Idag är jag trettioett år och Anne är fortfarande sjuk.
Varför föreläser jag för Ung Cancer?
Jag tycker att det behövs fler berättelser från unga cancerberörda. Vi är många, men våra röster hörs inte så ofta. Genom att föreläsa vill jag informera om Ung Cancers viktiga verksamhet, bidra med perspektiv på unga cancerberördas situation och stimulera till att bryta rädslor, fördomar och tystnader.
Vad föreläser jag om?
De senaste åren har jag varit Annes färdkamrat i en process som inte följer några regler. Väntan, behandlingar och rock-bottoms har avlösts av lugna perioder och nytänt hopp när nya behandlingsmetoder uppenbarat sig.
I min föreläsning varvar jag min upplevelse av att vara närstående och de spår det satt i mitt liv med ett utifrånperspektiv på Annes resa. Jag berättar om cancern som tränger in i livet, och tränger undan livet, och om hur livet ändå fortsätter. Jag berättar om orden som försvann och stamcellerna jag donerade. Om vad man säger när man vet att ”det ordnar sig” kanske inte är sant. Och om hur det också i mörkret finns plats för det mest levande liv man kan tänka sig.
