Personal - Ung Cancer

stöd oss

Hem / Om Ung Cancer / Personal

Personal

Det är vi som är Ung Cancers personal, med kontor i både Stockholm och Göteborg. För att kontakta oss maila till: info@ungcancer.se eller klicka på någon av våra namn här nedan för att komma direkt till personen du söker.

Therese Leijon
Generalsekreterare

Therese Leijon
Generalsekreterare

Föräldraledig
Christina Hultqvist
Medlemskoordinator

Föräldraledig
Christina Hultqvist
Medlemskoordinator

INSTAGRAM @UNGCANCER

"Jag minns första gången jag fick komma hem frå

"Jag minns första gången jag fick komma hem från sjukhuset, jag hade fått medicin via min PICC-LINE i armen och även direkt via ryggmärgen. Allt jag hade hört om medicin i ryggmärgen var att man kunde bli förlamad om man träffade fel, men alla gånger jag har fått medicin in i ryggmärgen har det gått hur bra som helst.

Efter första behandlingen kände jag en stor glädje och kärlek, min sambo grät när jag kom hem och min hund Jäger gav mig så många pussar, närhet och kärlek under de kommande dagarna. Men min glädje försvann tyvärr väldigt ofta, när alla dessa biverkningar av cellgifterna kom smygandes. Jag har aldrig blött så mycket näsblod och jag fick ofta åka in till sjukhuset på grund av allt detta. Jag drabbades bland annat av blodförgiftningar, låga värden, hög feber, lunginflammation och extrema mängder näsblod. Efter cirka 1,5 cellgiftsbehandling tappade jag mitt hår, men jag lovar er att det det minsta problemet för mig, man blir bara len som en barnrumpa.

Jag är idag frisk efter mina behandlingar, men är inte ännu friskförklarad. Jag har ett läkarbesök kvar för att få klassa mig helt frisk. Cancer är jobbigt på extremt många plan. Mina slemhinnor blev så torra, jag fick blåsor över allt i munnen och i halsen. Dessutom hade jag extrem låg nivå av trombocyter under hela min behandling och det är riktigt illa.

Men det allra jobbigaste efter alla avklarade behandlingar var att jag kände inte igen min kropp och att jag upplevde akut fatigue. Jag vart sjukskriven från jobbet och under coronapandemin så jag har säkert tagit närmare femton covidtester som cancersjuk.

Jag blir förhoppningsvis friskförklarad februari 2023 och mitt halvår som cancersjuk med cellgiftsbehandling, ska ingen behöva uppleva. Länge leve forskningen, och alla hjältar som kämpar mot den här helvetessjukdomen! Ett enormt stort tack också till personalen på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå som räddade mitt liv – jag är er förevigt tacksam.

Tillsammans är vi starka och slutorden får bli #FUCKCANCER eller kanske #FIGHTCANCER" Inägg 3/3.

"Efter några minuters prat fick jag ett rum med n

"Efter några minuters prat fick jag ett rum med nybäddad säng och TV. Jag skulle även få en jättedos kortisontabletter. Här och nu började resan att besegra cancern. Fredagen den 21/8 2020 började med att göra en ultraljudsleddpunktion, efter det en PET-DT. Min behandling skulle börja på måndag. Jag skulle få åka hem till Dorotea, börja smälta allt, mysa med min sambo Rebecka och vår hund Jäger. När hon var på väg för att hämta mig ändrade sig läkarna.

De ville börja med behandlingen på en gång. Men min sambo var nästan framme, vi fick efter många om och men möjlighet att ses. Jag var sjuk under coronapandemin och många restriktioner och förhållningssätt var inte som de brukade under en cancerbehandling. Jag var jättehungrig men det gick knappt att äta, tårarna bara sprutade åt alla håll.

Efter en stund kom en läkare och pratade med oss om hur det såg ut, hur de planerar upp allt genom resans gång med behandlingar, prover och besök på vårdcentralen. Men kanske det viktigaste av allt att deras mål var att få mig frisk! Nu började livet med cellgifter och ingen i världen ska behöva få cellgifter, samtidigt som det räddar många av oss. Läkarna sa att jag fick cellgifter i samma mängd som en häst skulle fått, då förstår man hur starka doserna var.

Jag fick totalt 6 behandlingar; ibland varannan vecka, ibland efter en vecka. Det berodde på hur min kropp mådde och hur alla olika värden reagerade. Efter första cellgiftsbehandling försvann all smak av salt, det fanns inte en chans att känna saltsmak. En väldigt märklig känsla. Min kropp började tappa styrka, vikten började gå upp och ner som den ville. Var helt orkeslös och fanns knappt styrka till att hålla sig vaken, all glädje hade försvunnit på ett ögonblick. När jag var inne i mina behandlingar fanns inget annat i mitt huvud än hopp om att allt skulle bli bra. Att få fortsätta mitt liv, uppleva glädje och kärlek som förut. Jag hade aldrig orkat kämpat såhär mycket som jag gjorde då om det inte varit för alla nära och kära hemifrån, särskilt min kära sambo och vår hund. Utan dem hade jag lika gärna kunnat ge upp <3"

Hej alla! Jag heter Jacob Larsson, är född och

Hej alla!

Jag heter Jacob Larsson, är född och uppvuxen i Kristinehamn med en stor familj, mamma, pappa och flera äldre syskon. Jag ska berätta om min cancerresa, från ett besked att du har cancer till att bli cancer frisk och friskförklarad. Så här börjar min cancerresa.

Jag och min sambo Rebecka hade en skön och solig semester, vi tillbringade mycket tid av semestern sommaren 2020 i vackra Härjedalen hos min svärmor och hennes familj. Vi levde livet tills dagen jag började må illa, vara extremt trött, inte ha matlust och vara allmänt hängig. Jag tänkte att jag var utmattad och kanske hade eventuellt ett litet magsår på väg. Jag brydde mig inte så mycket det och lät det vara, knuffade undan måendet i några dagar tills vi kom hem.

När semestern var på väg mot sitt slut satte vi oss i bilen mot Dorotea där vi bor, vi förberedde oss att åter börja jobba, jag kock i storkök och kände mig redo att börja jobba igen.

Vi hann jobba en dag och åt middag hos sambos mormor. När vi skulle sova upptäckte jag av en ren slump en knöl på höger sidan på magen ungefär runt buken där blindtarmen sitter. Vi blev oroliga och ringde 1177, morgonen därpå fick jag akuttid på Dorotea vårdcentral. Jag fick dropp direkt, lades på en brits och meddelades att en ambulans var på väg för att hämta mig för vidare transport till Lycksele lasarett. I ambulansen sa jag högt och bestämt att de behöver inte leta efter vad problemet är, utan sa istället “jag vet redan att det är cancer jag har fått”. Såklart säger ambulanspersonalen att de inte tror att det är det.

I Lycksele hamnade jag på akuten och gjorde en magnetkameraundersökning/DT buk. De upptäckte en 10x8 cm stor lymfkörtel konglomerat, även 8 st 3,5 cm stora metastaser i levern, men det fick jag inte veta där och då. Jag blev inlagd på avdelningen Medicinskt Centrum och åkte vidare mot NUS i Umeå till avdelningen Cancercentrum. Jag satt med tre läkare och en stor skylt där det stod ”CANCERCENTRUM” framför mig. Här börjar de jävliga och de värsta kommande månaderna framför mig i hela mitt liv. Jag hade drabbats av cancersorten Burkitts Lymfom som är en ovanlig sjukdom med endast omkring 15 insjuknade per år i Sverige.
Inlägg 1/3.

“Jag fick genom Ung Cancer kontakt med en tjej s

“Jag fick genom Ung Cancer kontakt med en tjej som var precis lika gammal som mig, med exakt samma cancerform, dessutom i samma stad som jag själv bor i. Utan henne hade den här resan varit så ofantligt mycket jobbigare än vad den redan är.” / ung vuxen cancerdrabbad

Cancern tar inte julledigt. Sorg, sjukdom och saknad försvinner inte av tända ljus, lussebullar och julsånger. Glöm inte unga vuxna cancerdrabbade och närstående i vinter. Hjälp oss minska ensamhet. En lussebullepeng gör stor skillnad. Swisha lussebullen i jul ❤️