Amanda Swenninger

Amanda Swenningers pappa gick bort i cancer. Nu vill hon berätta hur det var att stå bredvid och vilket stöd närstående behöver.

Oktober 2014 är för alltid en vändpunkt då livet blev något helt annat än vad jag hade trott bara ett fåtal månader tidigare.

Kort om mig:
Jag är 23 år gammal och är ursprungligen från semesterorterna Öland och Kalmar men bor för tillfället i Linköping där jag läser till läkare.

Min relation till cancer går genom min pappa. Precis när jag hade fyllt 20 och påbörjat min vuxenresa med studentliv blev han sjuk. Under de sju månader från att “det är eventuellt något som inte stämmer” till “det finns inget mer vi kan göra” fick vi ständigt höra att allting skulle bli bra. Det blev det inte. Oktober 2014 är för alltid en vändpunkt då livet blev något helt annat än vad jag hade trott bara ett fåtal månader tidigare.

Vad jag föreläser om:
Förutom att föreläsa om allt det som Ung Cancer jobbar med kommer min föreläsning att beröra hur det är att vara ung anhörig och stå bredvid utan egentlig plats eller utrymme i sjukvården. För stor för att vara liten men för liten för att vara stor. Vad händer med livet när ens trygghet försvinner och vad gör man sedan?

Varför jag föreläser:
För mig är det här uppdraget viktigt då jag önskar kunna göra precis det för andra som jag själv hade behövt – information att ge när sjukvården eller omgivningen inte räcker till. När det inte finns resurser eller stöd att ta hand om unga behövs det något annat, något som visar att man inte är själv – och där kommer Ung Cancers verksamhet in. En plats eller bilder eller ord om att det finns andra. Jag vill sprida den kunskapen för att ge större utrymme för vård- och omgivning att hitta verktyg att hjälpa även när man själv inte längre kan eller räcker till. För mig är det viktigast.

Boka en föreläsning med Amanda.