Jag har stulit allt ditt bästa

Lotta sitter på en restaurang/krog och skrattar med vänner.

Elias har gett mig mycket. Mycket av Elias finns kvar i mig. Han försvinner inte. Jag har skrivit det förut, men jag har snott med mig hans bästa egenskaper. Hans noggrannhet och lugn. Hans trygghet. Hans envishet. Hans klokhet och hans ”fuck your fears”-tänk.

Vet ni vad han mer har gett mig? Sina bästa vänner som numera även är mina. För nio år sedan lärde jag känna en fin kille, för nio år sedan lärde jag även känna dessa människor. Ditt gäng som redan hade en tight sammanhållning, men som välkomnade mig med öppna armar. De som sedan stod med oss längst fram i kyrkan och snörvlade mer än vad vi gjorde. De som vi bott tillsammans med i en liten lägenhet i Stockholm. De som gett oss en extra magruta efter alla skrattanfall. Elias syster som numera även är min. De som vi rest med till västkusten många gånger, holybabes och skratt åt mjukiskaniner som Elias alltid suckade högt åt när fnittret väl sattes igång. De som funnits vid vår sida under dessa tre år som kantats av sjukdom. Som alltid hade sin dörr öppen. Dit vi alltid gick första tiden då vetskapen om vad som hade inträffat gjorde oss för rädda för att vara ensamma. Dessa vänner har han gett mig. Och det Elias är jag evigt tacksam för.

/Lotta, närståendemedlem i Ung Cancer