#3 Natali

Vägen tillbaka från cancern är lång, särskilt för unga vuxna. Precis när man förväntas rivstarta sin karriär, vara attraktiv, sexuellt aktiv och bli som mest självständig tvingar cancern en att dra i nödbromsen. Både cancerdrabbade och närstående unga vuxna hamnar ofta i det som vi kallar cancerbaksmällan. Det här är Natalis historia.

Det kommer aldrig bli som innan, det får man acceptera efter 2 år med cellgifter för att krossa sin leukemi. Om två månader sväljer jag mitt sista gula piller och hoppas på att aldrig mer bli sjuk. Jag är som ett hopskrynklat papper som nu ska vecklas ut, bit för bit. Jag ser mina nya veck, försöker acceptera mina naggade kanter och jobbar på att bli hel, så hel jag bara kan.

Cancerbaksmällan finns överallt. Det är som att en blandning av förbannelse och superkraft hänger över mig i så många vardagssituationer. Jag ser smärta på ett nytt sätt och jag slungas tillbaka i tiden på en sekund. Jag känner mig fortfarande så löjligt lyckligt lottad när jag sitter på tunnelbanan eftersom jag i långa perioder var isolerad av sjukdomen. Men när jag sitter där idag och njuter av livet så ser jag folk med smärta och jag känner den som att den vore min egen. Jag kan se direkt om någon har ont, små subtila rörelser och en speciell spänning vid mungipor och ögon. Jag får hålla tillbaka tårarna så många gånger när jag ser främlingar som har ont och längtar till dagen då dessa minnen inte känns så färska längre och då cancerbaksmällan lägger sig.

Ibland saknar jag vardagens ekorrhjul och att vara dramatisk över bagateller. Varje gång jag träffar min doktor påminner han mig om att jag fått den starkaste dosen cellgifter som kroppen klarar av, att det inte är att jämföra med Kebnekaise utan att min dos motsvarar Mount Everest. Det är skrämmande men det är också en liten tröstande förklaring när kroppen och sinnet blåser i motvind.

Efter cancern har det varit högt värderat för mig att få visa hur man kan vara sjuk, att få visa att jag finns i förhoppning om att andra som också drabbas ska känna sig mindre ensamma. Vi finns och vi går igenom det här. Ung Cancer har fått mig att komma i kontakt med andra i liknande situation för att bekräfta andra och själv bli bekräftad. Hur gör man liksom när man får cancer? Och bara genom att klicka på hashtagen #ungcancer så öppnar sig en hel värld. Här finns vi, vi som är unga vuxna cancerberörda.

Natali, Medlem i Ung Cancer

Natali berättar mer om sin cancerresa på Youtube under ”CancerHandboken!”