stöd oss

#1 Johanna

För två år sedan kom det livsomvälvande beskedet – jag hade en elakartad tumör som växte i rasande fart i mitt högra bröst. Jag var vid det tillfället en 27 år gammal nyutexaminerad kommunikatör som precis flyttat in i min pojkväns hus. Jag började finna ro i själen för första gången på länge. Som jag sökt, rest och flyttat runt i världen – nu var jag hemma.

Allting raserades i ett enda ögonblick. Nu skulle jag tvingas ta farväl av allt och alla som jag älskar. Varför jag? Varför nu? Mitt i livet? Jag opererades och behandlades med cytostatika och gick då in i ett överlevnadstillstånd. Men en tid efter behandlingarna var cancerbaksmällan ett faktum.
Vad fanns kvar av mig? Vem är den här människan utan varken hår, bröst eller livsglädje? Förväntningarna var stora – nu skulle jag ju vara tacksam och full av energi efter helvetet jag genomlevt. Istället blev allting en kamp – en kamp om att orka umgås med vänner och familj, att orka träna, att orka fokusera och att orka kämpa mot försäkringskassan som ständigt flåsade mig i nacken.

Jag åkte på rehabilitering tillsammans med Ung Cancer. Här var jag trygg och inte längre ensam. Jag kunde andas igen. Väl hemma fick jag ett stipendium så jag kunde börja styrketräna och simma. Där började en liten förändring ske inom mig. Sakta kunde jag rent fysiskt bygga upp min kropp och stärka mig själv igen. Jag hade dränerats ekonomiskt under tiden som sjuk och nu stod jag utan stöd av staten. Utlämnad och förnedrad, jag har aldrig känt mig så bortkastad.

Men i mörkret fanns hopp och det fann jag genom att träffa andra drabbade. Tillsammans har vi skapat magi, delar ut dyrbara råd som ingen onkolog i världen kan ge.  Ung Cancers medlemsträffar har gett mig tryggheten tillbaka och en fristad att vistas i.

Cancerbaksmällan är en effekt av det uppslitande trauma som en cancerdiagnos för med sig. Den kryper in på en mikronivå i vardagen och spökar i varje vrå. Den omsluter drabbade som närstående och gör sig ständigt påmind. I dag försöker jag och min sambo att skaffa barn och nu gör cancerbaksmällan sig påmind ännu en gång. Vägen tillbaka till livet slutar inte vid behandlingarna. Det är bara en del av en livslång process.

 Johanna Pettersson, medlem i Ung Cancer



Liknande inlägg

“Har fått så många nya vänner som kan relatera till vad jag gått igenom. För mig, betyder det verkligen allt.”

Hösten 2013 drabbades Moas morfar av hudcancer. Kort därefter fick även hennes mormor ett cancerbesked, akut leukemi. Då var bara...

Läs mer
Kampanj

En oro bara andra närstående kan förstå.

Ida var 26 år och hade precis fått veta att hon efter två och ett halvt år med misslyckade IVF...

Läs mer
Kampanj

Sorg kan ha många ansikten

Chock, förtvivlan, ilska, oro, skuld och skam är vanliga upplevelser hos den som är närstående till någon med cancer. Att...

Läs mer
Kampanj

INSTAGRAM @UNGCANCER